Jag drömde aldrig om att bli författare…

Nej för fan, jag var ju arbetarunge. Vi hade inte mycket till drömmar. Min bästis ville bli hund och jag drömde ett kort tag om att bli kosmonaut. Det var arbetarkvarter från sin bästa sida.

Men jag hade en lycklig barndom. Det blev värre senare. Men då var jag lycklig. Jag hängde på bibblan, ritade och skrev tidningar om hästskötsel.

Visst hände det att pappa och mamma bråkade. Då slängde pappa upp ett par tusenlappar på matbordet innan han stack.

Yrken som journalistfotograf eller författare fanns inte. Jag förstod ju att någon skrev böckerna jag läste, men de hade utländska namn. I Sverige fanns det inte författare. Inte i mitt land, inte i mitt kvarter.

Min räddning var att jag var ful. De fula fick vara smarta, de snygga fick beundras och hade drömmar. Kanske var det för att jag var ful som jag sökte till universitet? På darrande ben gick jag till uppropet av restplatser med det löjligt höga numret 121. Skulle de se att jag var arbetarklass? Jag satte mig längst bak ifall mitt nummer aldrig skulle ropas upp. Jag knep den sista platsen, väldigt få med högre nummer än 30 hade gått dit.

Samhället valsade runt på mig när jag sökte min plats. Jag hade fantasi och kreativitet men rastlöst spring i benen och impulsiva misstag kvar att göra. Jag beundrade alltid dem som hade ett yrke, ett jobb.

Med plisserad kjol pressade jag in mig på kontor men ack vad jag grät. Jag satt på fjortonde våningen och möblerad om så att jag kunde stirra ut genom mina tårar. Efter två år inträffade ett under som kallades för fem-veckors-semester. Jag kom aldrig tillbaka, flydde till en konstskola. På intervjun till Konstfack fick jag höra att min konst var litterär. WTF? Folk undrade om jag hade dyslexi för alla stavfel, en pappa som med nöd och näppe skrev sitt namn och en mamma som bröt på finska. Jag litterär? Jag saknade svar.

Så småningom tvingade mitt Ego mig att jobba som journalist på SVT. När kriget bröt ut i Irak ringde jag Åsne Seierstad, på plats i landet. Telefonintervjun toppade Aktuellt, men sedan dalade allt. Jag brände ut mig men det lindrade i alla fall min rastlöshet.

Jag träffade en kreativ, frihetsälskande man. Med vår genmix skulle man kanske avrått oss från att skaffa barn? Men nej och oj, vilka hyss de kan hitta på!

Som Åsne så vackert sa om oss överaktiva när hon sommarpratade: vi kunde alltid bli krigskorrespondenter. Och det är precis det jag blev, jag reste ända in till min krigszon i landet Amygdala och skrev.

Gedeon och Susan Casserfelt. Foto Malin Sydne 2013

Biografi

Född 1966 och uppvuxen i Solna, norr om Stockholm. Jag bor idag i Bagarmossen, söder om huvudstaden med man, en sibirisk katt, en mellanpudel och två barn.

Trots att jag har skrivit snart sex böcker ser jag mig inte som författare, utan som en kreativ person med stort behov av att skapa.

Periodvis har jag tjänat pengar som fotograf och journalist. I tre år studerade jag på konstskola. Under två års tid bodde jag i Örnsköldsvik och studerade på kvalificerad yrkesskola inriktning medieproduktion. Utöver det har jag en Filosofie kandidatexamen med huvudämnet data- och systemvetenskap från Stockholms universitet.

Läs mer på Boktugg

Följ mig på Instagram

Refuserad i print –

succé i ljud

När Susan Casserfelt skickade sin debutdeckare Prästens lilla flicka till förlag 2012 ville ingen ge ut den. Fem år senare har boken gjort succé – och 2017 i final som årets spänningsroman. Skillnaden: den är utgiven i ljud.

– Idag verkar ljudböcker fungera som en helt annan marknad än tryckta böcker. Nya författare kan konkurrera med stora och välkända författare, säger Susan Casserfelt.

Det var våren 2017 som Susan Casserfelts deckare Prästens lilla flicka plötsligt seglade upp på topplistan hos ljudbokstjänsten Storytel och blev mer lyssnad på än de båda bästsäljarna Lars Kepler och Denise Rudberg.

Prästens lilla flicka nominerades till årets spänningsroman i Stora Ljudbokspriset, som delades ut 5 mars 2018.

– För mig känns detta såklart otroligt kul. Ljudboken är inte bara en bra ingång till bokläsande för nya läsargrupper. Det är också ett nytt sätt för författare att slå igenom.

Tätt och spännande

Susan Casserfelts deckare är tätt skrivna med ett rakt språk och en historia med starkt framåtdriv. Det tror hon är en anledning till att hennes berättelser fungerar så bra i ljud.

– För att man ska vilja fortsätta lyssna måste en ljudbok vara riktigt spännande ända från början, och inte ha en massa onödiga partier. Jag tror att de krav som lyssnarna ställer passar bra med mitt sätt att skriva, säger Susan Casserfelt.

En annan anledning till att Prästens lilla flicka, och uppföljaren Den tatuerade cirkeln, har blivit så populära i ljud är att de lästs in av skådespelerskan Katarina Ewerlöf.

– Det är många som älskar Katarinas inläsningar och jag förstår varför. Hon har gjort ett fantastiskt jobb med mina böcker, säger Susan Casserfelt.

Ljudbokssuccén har gett Susan Casserfelt kontrakt med ett förlag, MiMa, som har gett ut hennes två första böcker i en ny pocketutgåva. I sommar släpps den tredje delen i Höga kusten-serien, I betraktarens öga, av ljudboksförlaget Word Audio Publishing.

Tillsammans med uppläsaren Katarina Ewerlöf på Ljudboksgalan 2018
Tillsammans med Stefan Sauk på Ljudboksgalan 2018
Storytels orange matta 2018

Min väg som egenutgivare

Skrivet ca 2015 – innan förlagen plockade upp mig

Jag gav ut Prästens lilla flicka i storpocket våren 2013. I höstas kom pocketen och boken har nu sålt närmare 6.000 ex. Genom att lära sig mer om branschen och fixa ev. småfel från storpocket till pocket har den i omgångar klättrat på webbokhandlarnas listor. Som bäst har den legat på 8:de plats på Bokus deckarlista och på 2:de plats på Adlibris pocketlista.

Boklagret

Min resa har inte varit spikrak. Först och främst har jag fått kämpa mot mig själv. Med min arbetarbakgrund saknade jag förebilder och svenska språket har aldrig varit min starka sida. Mamma var finska och pappa troligtvis dyslexiker. Jag såg honom aldrig skriva i alla fall. Så: kan jag, kan du!

Här kommer några av mina tankar kring egenutgivning efter den första boken med råd för den som funderar kring att ge ut själv.

Vem vill du nå?

Om det bara är närmaste släkten som ska läsa din bok så duger (nästan) allt, men om du (som jag hade) har en vision om att nå ut till en större läsekrets gäller det att höja blicken från start. I mitt fall såg jag för mitt inre en idealbild där tre av mina böcker fanns i bokhandeln. Innan jag ens började skriva hade jag alltså en vision om vem jag ville nå, och det tror jag är viktigt.

Med Ölandsförattaren Johan Theorin 2014

En del vill vara hemlighetsfulla med att de skriver, men om du inte har det behovet så rekommenderar jag att vara öppen med att du skriver, fira varje liten framgång även innan allt är klart. Då är det även lättare att ta hjälp av folk på vägen. Var heller inte rädd för att fråga okända människor om råd. Research är A och O om du inte är kan dina fakta.

Mitt STORA misstag nr 1: Jag skrev utan story-line, utan plan. Jo, nog visste jag på ett ungefär vad som skulle hända, men jag hade inte tänkt igenom det hela. Så i mitt första manus saknades själva mordet/den mördade/liket. Ska man skriva deckare är det bra om man har med alla ingredienser.

Skippa rådet som Stephen King ger om att sätta sig ner och låta texten styra. Det klarar bara ett tiotal toppförfattare tror jag. Gå kurser. Själv gick jag Ordfronts skriva krim-kurs för Ulla Trenter och Kerstin Matz och efter det så läste jag skapande svenska på distans i Umeå.

Om du, som jag, låter det som händer vara drivkraften i din historia (och inte ditt eleganta språk eller något annat) så rekommenderar dig att läsa Story engineering av Larry Brooks samt Story av Robert McKee. De är båda på engelska, den förra ganska lättläst och den senare tung men bra.

Mitt misstag 2: jag hade ingen författarplattform i sociala medier under tiden som jag skrev. Det har jag nu, även om jag inte alltid är superaktiv.

Så har du äntligen skrivit klart din bok

Grattis! Men vad händer sen? Ja, det är nog den fråga alla aspirerande författare frågar sig, så även jag för ca två år sedan. Här ska du låta ca 5-7 testläsare ge sina synpunkter. Även ett bra manus behöver redigeras. Välj några som du litar på kan ge dig vettiga och ärliga kommentarer. Lär dig ta kritik på ett konstruktivt vis och fråga dig – Har personen rätt? Håller jag med? I så fall – skriv om.

Mitt misstag nr 3: Jag trodde att jag var klar. Men vet du att det här bara är ett steg på vägen är det lättare att kämpa på. Ge inte upp ”på mållinjen” när refuseringsbreven börjar trilla in. Få okända får ut sin första bok genom nålsögat. Så:

  • Din bok kanske behöver redigeras igen? Ta hjälp av en lektör.
  • Får du en refusering med lektörsutlåtande! Grattis. Ta till dig råden (om du håller med) och skriv om.

Mitt misstag nr 4: Jag skickad manuset direkt in till en massa förlag; utan att kolla upp mer om förlagen: gav de ens ut deckare?
Se till att ordna ett proffsigt författarporträtt.

Valet att ge ut själv

Efter ett par refuseringar, ytterligare omskrivningar (jag gjorde totalt 4 stora och flera små) ville jag ge ut själv, helt enkelt för att jag ville gå i mål. Hålla i MIN bok. Jag var redan egenföretagare så steget kändes inte så skrämmande stort att också bli egenutgivare, eller indieförfattare.

Dessutom hoppades jag att storyn i Prästens lilla flicka var tillräckligt bra. Jag hade fått ett givande lektörsutlåtande ihop med refusering från Piratförlaget och om de tackade nej fick jag väl bli min egen lyckas smed.

Mitt misstag nr 5: Jag lät fyra personer korrläsa. Jo, de hittade massor och lustigt nog sällan samma fel. Trots detta slank en del fel igenom. Ska man ge ut själv så bör boken hålla (nästan) lika hög standard som via förlag. Jag kunde göra omslaget bra själv men borde ha anlitat en professionell korrekturläsare. Tänk efter – vad kan du göra själv och lej ut resten.

västernorrland-3501

Jag lånade hem Förverkliga din bokdröm av Kristina Svensson och Joanna Björkqvist. Den läste jag från pärm till pärm. När jag skulle sätta inlagan läste jag innantill om fontstorlek, font, indrag och allt vad det heter.

Valet föll på storpocket som jag tänkte skulle ge en lite finare känsla än pocket och som jag skulle kunna ta ett något högre pris på, men ändå vara billigare att trycka än inbundet (och nej, jag gjorde ingen prisjämförelse.) Naivt tänkte jag att ett format räcker gott och väl att sätta i Indesign. Alla ni som inte kan Indesign och har satt en bok håller säkert med.

Hitta tryckeri

Jag vaskade fram 20 polska tryckerier, gjorde prisjämförelser på 200 ex och 1000 ex. Till slut hade jag kvar 2 tryckerier som verkade bra och lät provtrycka ett ex. på båda ställena. När den första boken kom blev jag grymt besviken på kvalitén och fasade för att nästa tryckeri skulle vara lika dåligt. Men det hade jag inte behövt göra. Sowa Sp Z.o.o var dessutom något billigare.

Jag tänkte först trycka 200 ex, ungefär vad jag trodde att jag skulle kunna sälja (och som hade gjort mig mer än nöjd!). Men det visade sig bli nästan lika dyrt som att trycka 1000 ex pga. olika tryckmetoder samt fraktkostnaden per pall. Så jag slog till!

Mitt misstag nr 6: Med facit i hand skulle jag ha tryckt inbundet direkt – det signalerar ”första utgåva” i handeln. Storpocket signalerar ”mellanutgåva innan pocket.” På inbunden tjänar du pengar, på pocket når du (förhoppningsvis) fler läsare.

Misstag nr 7: Jag spenderade tid, porto och böcker på att ansöka om litteraturstöd från Kulturrådet. Jag har än idag inte hört någon egenutgivare som har fått sin ansökan beviljad.

Pocket

När storpocketen närmade sig 800 ex sålda var jag tvungen att ta ställning till om jag skulle trycka en ny upplaga. Den stora motivatorn till en ny upplaga var faktiskt stavfelen. Bland annat hade jag döpt om en av karaktärerna från Sten till Sten-Åke och när det skulle stå Sten-Åkes så stod det fortfarande Stens. Småfel som irriterar.

Uppdaterat omslag, innan MiMa gav ut boken som pocket.

Jag hade fortfarande inte råd att anlita en avlönad korrekturläsare men med hjälp av fyra nya skarpa och betrodda läsare så omarbetades texten. Bland annat bytte jag tjänster med en annan egenutgivare, Helena Lind Trotzenfeltd. Jag fotograferade porträttfoton och hon korrläste. Med glädje kastade jag de resterande 130 storpocket i pappersåtervinningen.
Det uppdaterade, något mörka omslaget

Misstag nr 8: Omslaget är superviktigt. Jag har en skulptur på bokomslaget och någon tyckte att det såg ut som en ”lerklump” för de såg inte ansiktet. Omslaget måste fungera både i frimärksstorlek och i affären, fysiskt och på webben, jämte andra skrikande ”köp mig-omslag”. Pocketutgåvan gav ett gyllene tillfälle att hotta upp omslaget med ny font och tydligare bild. Denna gång hade jag fått nog av Indesign och lejde ut arbetet till Anders Nyman. Det tog det ytterligare en upplaga innan jag blev helt nöjd med omslaget, bilden blev aningen mörk i första trycket.

Marknadsföring

Dels bad jag de läsare som gillade boken att rekommendera den vidare, dels att skriva omdömen på nätbokhandlarens site.

När jag skulle köra upp till Umeå passade jag på att stanna vid alla bokhandlare som låg på vägen upp (i Västernorrland). Jag har erbjudit mig att signera boken i alla bokaffärer som jag besökt och ger dem alltid ett signerat ex så att de i butiken får upp ögonen för min bok.

Dessutom har jag erbjudit bok-bloggare recensionsex.

Misstag nr 9: Jag har köpt dyra annonser i lokaltidningar i Västernorrland. De upplevde jag inte gav någon utdelning. Däremot är det givande att vara med i artiklar och radio, så försök nå journalister med ev. anknytning till din bok.

Egenutgivarnas färg är turkos, det kanske syns? Världens längsta bokbord 2013

Bokmässa

I Egenutgivarnas monter 2013

Misstag nr 10: Många förväntar sig att sälja sin bok på Bokmässan i Göteborg, men där drunknar du bland alla etablerade författare. Jag sålde typ 2 böcker om jag minns rätt. Fast det var kul att se spektaklet med egna ögon.

Jag kunde inte låta bli att få min bild tagen med min stora idol Leif GW Persson på bokmässan

Istället vill jag berätta om en mindre bokmässa, den nya på Öland. Nu utspelar sig min bok i Västernorrland men jag har sommarstuga på norra Öland, vilket kvalificerade mig för en plats. På fyra dagar sålde och signerade jag enorma mängder. Ibland hade jag till och med kö vid mitt bord. Så tänk efter, hitta ett mindre sammanhang.

Bokmässan 2013

Att hamna på listorna

Försäljningen låg stadigt på ett par böcker i veckan när så helt plötsligt Bokus i augusti, dag för dag började beställa större och större mängder. ”Vad gör de där borta på Bokus egentligen?” minns jag att jag sa. Jag gick in på deras site och såg att Prästens lilla flicka dels såldes extrabilligt och dels låg ute på en webbannons (hade jag kanske googlat mig själv den dagen?). Om det var hela sanningen vet jag inte. Kanske någon på Bokus som hade läst och gillat?

När en bok väl hamnar på en lista (om än långt ner) så skapas ett intresse kring den och fler upptäcker den. Då klättrar boken på listan och ännu fler hittar den vilket skapar en uppåtgående spiral. Det intressanta är att se att listorna på de två stora webbaffärerna inte avspeglas i varandra.

Andra plats Adlibris mars 2016

När Adlibris sedan beställde i mitt tycke allt för få böcker vilket inte skulle täcka fraktavgiften på 50 kr fick jag en idé:Hej, Undrar om det går att öka antalet, sänka priset eller att göra en kampanj? Eller mix av allt? Med tanke på att frakten nu i princip tar ut intäkterna och det lackar mot jul?De svarade: Hej, Vi tar med den i ett pocketmail.

En månad senare, i december, hände samma sak på Adlibirs. Jag hamnade på deras lista. Helt plötsligt började de beställa (i mitt tycke) enorma mängder böcker. Nu har jag fått beställa fjärde upplagan i spannet 3000-4000 ex. Att det blir just 1000 varje gång beror på att det motsvarar en pall, vilket för mig är blir en lagom investering och vad vi har plats för på vinden. Totalt har jag tryckt och sålt ca 7000 ex.

Ett sista tips! Fila på din hiss-pitch, alltså ditt sälj, så att du är beredd när du möter en potentiell köpare. Om du är okänd för dem så har de inget att relatera till. I vilken stil skriver du? Vad liknar din bok?

Min pitch lyder så här: Åsa Larsson möter Bruce Willis i Die Hard, men en kvinnlig Bruce Willis. Den är psykologiskt spännande karaktärer och mycket action. Att ha legat på en lista är dessutom ett alldeles utmärkt försäljningsargument.

LYCKA TILL MED DIN BOK!