”Det är inte morgon än, det är dags att sova lite till.”

Klockan 3 mitt i natten är inte den tidpunkten som man pedagogiskt tar upp den trasiga jordgloben på vinden och försöker illustrera varför sommaren är ljus och vintern mörk för en sexåring som jämställer solsken med dag.

”Ligg still”, muttrar maken, trött på att få en fot i paradiset.

Tonläget i sovrummet blir allt hårdare när barnet börjar leka med spotlightsen. Han övergår istället till att dra ett hårstrå i taget i min tofs. Jag sover nästan alltid med håret uppsatt och att leka med mitt hår är alltid roligt, oavsett tidpunkt på dygnet. Jag vänder ryggen till. Ibland kan jag somna om trots att han meckar runt i sängen. Till slut ger jag upp och går och lägger mig i hans säng. Där blir jag dock klarvaken av den digra grusansamlingen som jag måste sanera. Bytte vi inte lakan typ igår?FB_mitt_i_natten

Efter att ha vänt och vridit går jag upp och skriver istället, men jag stavar än sämre än vanligt. Orden får arga små taggtrådsstreck under sig.

Enligt flera studier är sömnbrist farligt och det har jag känt på mig ända sen jag försökte mig på skiftarbete på SVT som nyhetsjournalist. Otal gånger fick en tekniker trösta mig runt fyrabläcket på natten när lederna värkte och tårarna sprutade. Ändrad dygnsrytm var helt enkelt inte min grej.

www.svt.se/nyheter/sverige/somnbrist-forstor-hjarnan

Det var efter tre års skiftarbete som jag blev utbränd och fick sömnsvårigheter. Då som nu gick jag upp och gjorde mig en första frukost. Sedan, tre, fyra timmar senare åt jag en andra frukost med sällskap. Med lite tur hade jag hunnit sova ett par timmar mellan.

Jag hatar sömnbrist, klarar inte av att jobba om jag är minst lilla trött. Hela dagen jämrar jag runt som i ett töcken. Det var i ett sådant töcken som den här teckningen kom till. Det här är jag idag:katt_checkar_in_webb