Historien om pianot som var i vår ägo ett par år har en underbar knorr som tilltalar mig, nämligen det cirkulära, att något slutar där det började. De cirkulära finns även som en grundtanke i min debutbok, Prästens lilla flicka och var det som fick mig att gå igång på hela berättelsen. Fröet om man så säger.

Den här sagan börjar med en flytt och slutar med en flytt, men inte nog med det … låt mig berätta:

jag-tror-vi-behover-prata-faktisktNär vi flyttade in 4:an på Bellmansgatan 24 på Södermalm fick vi inte bara utsikt över Maria Magdalena Kyrka, utan även överta artisten Marit Bergmans piano. Det fanns en historia så klart. Vi bytte lägenhet med Jon Jefferson Klingberg, gitarrist i Docenterna, som berättade hur det kom i hans ägo.

När Marit Bergman skilde sig kunde hon inte ta med sig instrumentet och frågade alla hon kände om de ville ha ett piano.

Jon hade genast räckt upp handen. Han berättade stolt att Marit Bergman till och med hade skrivit en sång om skilsmässopianot, To Brazil. Nu var det hans tur att skilja sig från Karin Magnusson, journalist och snart blivande kulturchef på Aftonbladet, sedermera debattredaktör.

Deras uppslitande skilsmässa resulterade i boken Jag tror vi behöver prata faktiskt (Alfabeta förlag). Jag sträckläste boken, fascinerad över hur deras öden hade flätats samman med våra. Det har aldrig varit lättare att föreställa sig karaktärerna i miljön, eftersom jag de facto hade sett de riktiga karaktärerna i den riktigt miljön.

Vad tiden led så flyttade även vi igen. Denna gång ut till ett radhus. Det älskade pianot följde med, men efter något år eller så insåg vi att vi inte hade plats för det. Speciellt när ingen spelade på det.

Så jag la ut en annons på blocket, piano säljes för 10 kr (självkostnadspris, det var vad Blocket-annonsen kostade.)

bildKanske ville Marit ha tillbaka sitt piano, funderade maken. Vilket piano? svarade Marit. Några tweets senare stod det klart att hon inte hade plats för sitt gammel-gammel-piano, men Jon Jefferson Klingberg twittrade att han gärna ville ha pianot. Gitarristen följde nämligen sångerskan på Twitter.

Jon hade saknat pianot ända sedan han var tvungen att skiljas från det. Nu skulle även han flytta från den lilla ettan till större. Under ett par korta år hade vi fått rå om pianot. Cirkeln var sluten och pusselbiten på plats.